Elakheter

Har väldigt mycket som rör sig i huvudet, men inte mycket som det går att vara offentlig med. Det är ju förstås ett dilemma, det blir svårt att hitta annat att skriva om, men ibland är det bara helt enkelt så.

Dock har jag också funderat en del kring det som kallas näthat. Att sprida hat och idiotiska (jo, jag tycker att de är det) kommentarer men inte ha stake nog att helt stå för sina åsikter. Att gömma sig i cybervärlden. Visst, jag vet att det förekommer näthatare som helt är sig själva, men relativt många är ändå anonyma, eller skriver under diverse alias.

Det börjar ju tidigt också. ask.fm, en evig stötesten. Tonåringar (mestadels) som betygsätter varandra, som sprider elakheter om andra tonåringar et cetera et cetera i oändlighet nästan. Visst, rätt mycket är extremt harmlöst. Men måste verkligen elakheten komma in jämt? Mobbingen, som svider precis lika mycket på nätet som i verkligheten. På nätet stannar spåren dessutom kvar.

Jag är så trött på mobbing. Och vem är inte det? Det känns ju självklart, men verkar inte vara det. Den kommer ändå alltför ofta smygande. Elakheten, mobbingen, utpekandet. Du är fel! Det kan en ju inte vara. Fel, menar jag. Egentligen. Vi är alla individer, med individuella personligheter. Varför ska det vara så ohemult svårt att acceptera det?

Alla kan ju dock vara elaka. Jag är det säkert själv då och då. Men den beräknande elakheten kan jag inte förstå. Att verkligen medvetet gå in för att skada någon annan. Du är fel! Alltså nej. Sluta. Bara sluta. Nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s