Upp och ner och tonåringar

Alltså detta med tonåringar. Jag har en hemma nu, och det är väldigt upp och ner. Ena dagen är allt bra, nästa inte alls. Då kan allt vara dåligt och emot. Och då spelar det liksom ingen roll vad en säger. Det är väldigt frustrerande. Jag är inte en person som gillar när saker och oro hänger i luften. Jag vill liksom rensa ur på en gång. Vi är inte alltid överens i den frågan, kan jag väl säga.

Tonårsvärlden, inte minst under högstadieåren, är en djungel. Så är det nu, så var det när jag växte upp. Följer en bara normen funkar det. Men vilken är normen? Och vem sätter den? Inte så väldigt tydligt alla gånger.

Det brukar ofta finnas någon klick som är tongivande. På vilket sätt är olika på olika skolor. Den klicken sätter tonen, vare sig en är för eller emot. De bestämmer (i och för sig ofta indirekt) vad en ska tycka.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Så arg hade jag aldrig sett matteläraren förr. Det var nog bäst att bara vara tyst och fortsätta jobba på. I alla fall låtsas att jag jobbade på. Det var ett par tjejer som hade kommit väldigt mycket för sent. Som vanligt. De kom alltid för sent. Den här gången hade det blivit alldeles för mycket för läraren. Den berömda droppen, som man brukar säga. Läraren var så arg att han skakade. Läpparna var så spända att de vitnade. Han skällde. Fast jag vet inte vad han sade. Jag slutade lyssna.

De där tjejerna som kom för sent styrde hela skolan. Eller, rättare, alla var rädda för dem. Mer eller mindre. Nästan ingen vågade säga emot dem. Inte ens lärarna. De muckade med alla, och det kändes enklast och smidigast att bara smälta in i väggarna när de var i närheten. Som när en fritidsledare faktiskt sade emot. Det blev ett jätteslagsmål. Jätteobehagligt. Tyckte jag i alla fall. Jag har aldrig gillat bråk.

Tjejerna var nästan värre än killarna. Även om det naturligtvis fanns killar som vi hade respekt för. Killarna som satt längs korridorerna. De gjorde inget annat än tittade. Men som de tittade. Det krävdes hur mycket mod som helst bara för att passera dem. Oftast gjorde vi det i grupp. Det blev lättare så.

19/100

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s