Ibland finns det tid att fundera. Som nu, ensam i en stor sal som jag inte får lämna förrän klockan sju.
Sockor rockar idag. Var och varannan bär omaka sockor. Jag också. För att lyfta blicken. För att liksom hylla de som är olika. Visst, det kan tyckas tramsigt. Och det kanske det är. Många sådana här dagar är rätt tramsiga.
Kanske gör det inte jättestor skillnad. För att vara helt ärlig – troligen inte. Men det sätter ljus på något. På att de som är olika är lika bra. Kanske lyfts åtminstone någon blick. Kanske tänker åtminstone någon på varför så många har udda strumpor. Och om någon tänker så är något uppnått. Och det är bra, tycker jag.
För att avsluta med något helt annat fick jag en skymt av solförmörkelsen idag. Alldeles på riktigt. Och det var faktiskt häftigt. På riktigt.
20/100
