Jag vill inte vänta

Om vi väntar tills vi är redo, kommer vi att vänta resten av livet. Jag läste den devisen idag. Den är verkligen talande, tycker jag. Och så väldigt sann. Detta med att hela tiden avvakta. Att liksom inte riktigt agera. ”Jo, det är klart att något måste göras. Vi vill ha förändring. Men först måste vi diskutera.” Och diskutera. I något av en oändlighet. Jag kan bli frustrerad av det. Avvaktandet alltså. Jag har fler än en gång (rätt många gånger för att vara helt ärlig) tänkt ”men GÖR något då”.

Jag menar, helt hundraprocentigt redo. Blir en någonsin det? Troligen inte. Och jo, jag var mycket mer den avvaktande typen förr. Då ville jag känna mig redo. I alla fall oftast. Men inte längre. Om något ska hända är det liksom bara att göra. Det är onekligen rätt sällan någon annan gör något. Inte på så sätt i alla fall. Och det känns som slöseri att vänta på det. Eller att vänta på rätt läge. Eller vad som helst egentligen. Varför inte prova att handla istället. Att handla nu.

Nej, jag handlar verkligen inte alltid direkt själv. Jag är verkligen ingen övermänniska. Men jag försöker handla. Jag försöker säga ifrån. Jag försöker ta viktiga kontakter. Ibland blir det fel. Men vad gör det? Inte om hundra år, och inte nu heller. Jag har i alla fall försökt göra något. Jag har inte bara väntat.

Jag är faktiskt inte beredd att vänta resten av livet. Och varför skulle jag?

23/100

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s