Allvarligt

Det finns de som tar sig själva på blodigt allvar. Jag tycker att det är så tröttsamt. Och faktiskt ganska tråkigt. Lite självdistans har väl ingen dött av? Faktum är att jag tror att det nyttigt att driva lite med sig själv då och då. Att faktiskt se sina egna fel och brister. Tro mig, jag har många fel och brister. Precis som alla andra. Jag vill faktiskt inte vara utan dem. Jag har nämligen ingen lust att vara en robot.

Distans är bra, tycker jag. Faktum är att jag tror att det är viktigt att inte bara ha distans till sig själv. Det är inte fel att ha en viss distans till det mesta. Och nej, jag förringar inte mig själv eller annat. Tvärtom. På grund av den där distansen tar jag det verkligen på allvar. Mig själv och annat. Men inte så att det får ta över. Det skadar liksom inte att ha glimten i ögat.

Jag tror också att den förmågan, den distansen, gör att det är lättare att acceptera att en själv ibland handlar fel. Att en faktiskt inte är bättre, eller för den delen sämre, än alla andra. Eller mentaliteten att jag har rätt, du har fel. Vem bestämmer det, liksom? Jag kan väl ha fel ibland (fast oftast inte *ironisk*)?

Det är sunt att kunna skratta åt sina egna brister. Det är liksom roligare att skratta än att gråta (även om gråt är bra ibland, det inte det jag säger). Kontentan är väl att inte ta livet så himla allvarligt, för då tar du det på allvar.

26/100

Annonser

2 reaktioner på ”Allvarligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s