Ordning och uppförande, och vad är gott uppförande

Funderar på ordning och uppförande. På gott uppförande. Vem bestämmer vad som just gott uppförande? Här kommer normerna igen. Hen som är tyst, lyssnar, och gör vad hen blir tillsagd är gott uppförande. I alla fall var det så förr. Men är det gott uppförande? Att inte ifrågasätta.

Hur är det med hen som gärna ifrågasätter. Som står upp för sig själv och andra. Även mot ledaren, om det visar sig att ledaren kanske rentav har fel. Att vara ledare innebär inte automatiskt att en har rätt.

Att bara lyda skapar ingen utveckling. Tvärtom så hämmar det. Visst, det finns situationer där lydnad behövs. I krissituationer är det direkt nödvändigt. Som exempelvis soldater i krig. Då är det bra om de lyder befälhavaren. För att undvika ännu mer kaos.

Men annars. I det vanliga livet. Jag tror inte vi vinner någonting på att en majoritet bara gör som den blir tillsagd. Som säger ”ja”, och aldrig ifrågasätter. Vad är nästa steg? Att vi återinför det hierarkiska samhället (jo, det är hierkarkiskt som det är, klasskillnader har funnits, finns och kommer alltid att finnas)? Börjar kalla varandra herr och fru och direktör? Typ.

Alltså, tillbaka till ordning och uppförande. Till skriftliga betyg i det. Jag tror, föga förvånande kanske, inte alla på det. Säg den lärare (eller vem som helst) som kan bedöma det rättvist. Ett betyg på ett papper skapar heller inte ömsesidig respekt. Jobba med värdena i praktiken istället.

83/10

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s