Hämmande värderingar

Jag har ungefär lika mycket preferens för extraversion som för introversion. Det vill säga, jag kan vara både extravert (hämta energi utifrån) och introvert (hämta energi inifrån mig själv). Det beror liksom på sammanhanget. Och det stämmer. Jag känner mig hemma i bägge. 

En del av mig som jag tror är introvert är mitt behov av egentid. Och att jag föredrar att åka på tjänsteresor, köra bil långt (förutom med familjen) och sånt själv. Det är så skönt att åka eller köra själv. Att slippa prata med andra. Det känns helt enkelt inte på något sätt avskräckande eller jobbigt att jag rätt snart ska börja pendla.

Samtidigt som jag i andra sammanhang tycker mycket om samtal och nätverkande. Det är väldigt givande och ofta roligt att prata inför andra, och att vrida och vända och diskutera. Bland annat.

Jag funderar en del på det här, och tror att det vore bra om inte alla liksom måste passa in i samma mall hela tiden. En lösning vore möjligen att sluta lägga in så mycket värderingar hela tiden. Jag inser att det inte är helt lätt att inte värdera, men varför inte försöka. Jag menar, vem eller vad är det som bestämmer att just utåtriktning är bättre än låt oss säga eftertänksamhet? Eller vice versa.

I min värld beror det på sammanhanget, och att det går inte riktigt att göra den värderingen. Helt enkelt för att jag inte tror att det går att säga att det ena är bättre eller sämre än det andra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s