Verktyg till förbannelse

Processverktyg. Det känns modernt och bra. Så att en kanske lite lättare kan förstå och använda sig av nya processer i arbetssituationer. Verktygen blir nästan gudagivna. Åtminstone framställs de så. Jag vet, jag raljerar lite. Faktum är att verktyg kan vara jättebra. Om en som verksam i en organisation förstår vad de är till för. Om beställaren har utrett varför just dessa verktyg ska användas. Och till vad. Vad som är syftet med dem. Kanske är det rentav så att det faktiskt är de medarbetare som förväntas jobba praktiskt med processerna som ska göra utredningen och ta fram vilka verktyg de kan tänkas behöva.

Tyvärr får jag ibland en känsla av att det har blivit så trendigt med dessa processverktyg att många liksom struntar i utredningen. Struntar i att göra en ordentlig analys vad det är som egentligen behövs. Och ju mer jag funderar desto mer undrar jag varför den utredningen inte görs ordentligt (eller alls). Den är ju liksom A och O. Och ofta egentligen inte ens speciellt svår att göra. Det handlar bara om att mäta vad det är en egentligen gör, och att ställa det mot vad som förväntas. Se där, piece of cake. Ok, jag raljerar igen. Men bara lite.

Problemet är nog att risken finns, när en ordentlig grundlig analys görs, att även beställaren måste inse sina egna misstag. Och det är läskigt att inse det, vilket leder till, just det, felaktig  eller ingen analys alls. Men misstag gör alla, faktiskt helt oavsett vilken position en har. Det är mänskligt att fela, heter det som bekant. Och det är det.

Jag tror att vi kommer ganska långt om många av oss (faktiskt de flesta) blir så ödmjuka att vi erkänner dessa misstag, inte minst för oss själva. Och att vi lär oss att ta till oss andra tankar och förslag. Även om det är någon annan som står bakom dem behöver de inte vara fel. Jag hårddrar, men min erfarenhet säger att det är alltför vanligt att inte ha den ödmjukheten.

Vi kan köpa in hur många processverktyg som helst, men om den grundläggande analysen saknas, eller är gjord med fel utgångspunkt, så är de meningslösa. Oavsett hur bra de är om de hamnar rätt. Jag tror också det är därför det inte sällan känns som att en hamnar i ett meningslöst ekorrhjul av verktyg. ”Det här är rätt. Alla måste vara med.” Och så leder det ingenstans. Det blir i längden jättesvårt att hålla någon motivation alls uppe för alla dessa processer.

Men om riktiga mätningar görs, om vi medvetandegörs om vilka målen är, vad vi förväntas uppnå, och om detta utvärderas, tror jag att känslan av meningslöshet kanske inte försvinner helt, men blir avsevärt mindre. Och det borde hela verksamheter, och vi alla, vinna på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s