Substans eller plattityder?

Driven, engagerad, flexibel, socialt kompetent. Exempel på ord som ganska ofta förekommer i platsannonser och andra rekryteringssammanhang. Men vad betyder de? Alltså egentligen?

Driven. Egentligen säger det inte särskilt mycket. Grejen är ju att alla har drifter. Det är väl Freud som menar att vi har aggressiva respektive sexuella drifter. Dessutom måste vi äta och sova. Men att vara driven. Jag vet att det ofta handlar om att vara målmedveten, men hur en ser på mål kan diffa. Vissa ser målet som fast, fixt och färdigt. Andra ser en målbild, som är lite som en ram att utgå ifrån. Sedan om det blir exakt så eller inte spelar liksom inte så stor roll.

Ett starkt engagemang kan mycket väl yttra sig i att en person går upp i en uppgift och inte gör något annat under lång tid. När jag var betydligt yngre (det vill säga tonåring) kunde jag fastna i böcker i flera dagar. Under dessa perioder pratade jag knappt med någon. Inte ens mina egna föräldrar. Jag var djupt engagerad i böckernas värld. Ett starkt engagemang kan också visa sig om ett glädjesprudlande studsande superengagemang över något. Där känner inte jag riktigt igen mig. Men det leder inte till att jag säger att det inte är tecken på just engagemang. Bara att det inte finns någon absolut sanning för vad engagemang innebär. Så vad betyder ordet i platsannonserna. Egentligen?

Flexibel kan en vara på många olika sätt. Det kan handla om att klara att ha många bollar i luften samtidigt. Det kan också handla om att lätt anpassa sig till förändrade förutsättningar. Eller kanske något helt annat. Det är inte min poäng här, saken är ju den att varje ord kan betyda många saker, och vad en person tolkar in som den rätta betydelsen är kanske helt fel för någon annan. Dels är det individuellt, dels är det kulturellt betingat. Typ så.

Som det rätt så slitna uttrycket socialt kompetent. Vad är det? Måste det nödvändigtvis vara att en är en fena på att mingla  med kända och okända människor. Att prata om allt och inget, att lätt lära känna andra. Det vill säga på ett ytligt plan. Måste det vara fel och socialt inkompetent att vara mer eftertänksam. Att kanske ibland rentav känna sig obekväm i mingel. Att istället helt enkelt studera sina medmänniskor i sådana påkomna situationer? Jag tycker faktiskt att det är precis lika socialt kompetent, fast på ett annat sätt. Dessutom är ju samtal som inte är bara ytliga betydligt mer intressanta. Ibland kan det rentav vara av större vikt att ha förmågan att samtala på djupet med andra, för att exempelvis få reda på vad hen verkligen vill och menar.

Jag har funderat en del på det här. Och visst, jag har använt orden själv när jag vid olika tillfällen har sökt jobb. Flera gånger utan att reflektera närmare. Pudelns kärna är att annonsernas ord i sig själva inte betyder så mycket, och att jag verkligen tycker att det är på tiden att de analyseras. Det kan ju inte heller vara så att en organisation utvecklas bäst med bara de där sprudlande, ytligt intensiva (missförstå mig rätt, jag lägger ingen värdering här) medarbetarna. De mer analytiska människorna är minst lika viktiga (vad är ett beslut utan en djupare analys liksom?), och de måste ges större chanser redan i rekryteringen – trots att de kanske inte framhäver sig själva på samma sätt i det läget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s