Åtta timmar varje vardag under samma tak – eller?!

Normer är något som jag funderar mycket på. Normerna, de oskrivna reglerna, i förstone självklara, finns överallt. I privatlivet, i maktstrukturer, i arbetslivet. Det går inte att värja sig från dem. Egentligen tror jag inte att det är vad vi ska göra heller. Däremot tror jag att det är jätteviktigt att vi blir medvetna om dem, och (där det behövs) ifrågasätter dem.

Jag vill redan nu klargöra (det rätt självklara) att mina funderingar är just funderingar. Inte minst den här gången. Jag tycker på riktigt att det är viktigt att vi problematiserar normerna också i arbetslivet, och jag tror att det är en bra början att helt enkelt diskutera dem. Det känns nästan farligt att ta dem för givna, precis som normer i stort. Vad det sedan kan leda till får väl, som vanligt, framtiden utvisa.

Normen i arbetslivet är att vi ska jobba åtta timmar på dagtid. Vi blir anställda på en tjänst, alltså en funktion, och där ska vi stanna (i alla fall tills en annan tjänst dyker upp). Såhär är det liksom bara. Men måste det vara det rätta? Eller det bästa? Det tror inte jag.

Studier har visat på att människan klarar att fokusera på en uppgift i kanske ett par timmar. Till detta kommer att varje arbetsdag ofta innehåller diverse förflyttningar, raster, annan ställtid (exempelvis att helt enkelt ställa om hjärnan mellan olika arbetsuppgifter) och en hel massa annat. Således blir inte summan av kardemumman åtta effektiva arbetstimmar trots allt. Så varför måste en vara där i just åtta timmar. Det är också så att vi fungerar olika, vissa människor är mest effektiva under fikamöten, andra genom att arbeta koncentrerat på sin egen kammare. Åter andra är mest effektiva och/eller produktiva hemma. Så varför inte ta tillvara det. Låt de arbetstagare som är kreativa tillsammans över en (eller flera) kaffe vara det. Varför inte förlägga deras processer på något trevligt fik. Eller låt den som presterar bäst hemma jobba hemma. Vi har så bra digitala möjligheter idag att det inte bör vara något större problem. Att alla nödvändigtvis måste befinna sig åtta timmar under samma tak är faktiskt bara en norm, och inte ett mått på effektiv produktivitet. I alla fall inte på kreativa arbetsplatser.

Visst, jag är väl medveten om att vissa branscher kräver schemaläggningar och att en är fysiskt på plats. Det är heller inte min poäng att dissa det – det är ibland nödvändigt. Min poäng är att ifrågasätta varför det måste vara likadant överallt. Bara för att det liksom ”måste” vara så. För att det ”alltid” har varit så. Ja, eller hur?!

Dessutom funderar jag på varför arbetslivet tenderar att fastna i tjänster. Visst, det kan finnas poänger med det. Men vad jag menar är att det kanske vore bättre att fokusera på själva uppgiften istället. Så länge den (eller de) blir fullgott utförda behöver det ju inte spela någon roll hur, var eller av vem de utförs. Så länge resultatet är som det ska liksom.

Självklart får vi inte glömma bort kompetenser och kapacitet. Det är oerhört viktiga komponenter. Men om en organisation arbetar med många små grupper, i vilka uppgifter utförs, så bör resultatet landa tämligen väl ändå. Och där kapaciteten och resurserna är säkrade. Sedan utför varje grupp arbetet på det sätt som passar dem bäst, som de har kompetens och/eller talang för.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s