Detta med hur ledare hanterar konflikter, och teamutveckling 

Jag studerar ledarskap och har gjort det i ett par år nu. Det är grymt spännande, och bra att äntligen få bekräftelse och ord för sådant jag egentligen redan visste. Eller hade aningar om i alla fall. Som teamutveckling och hur ledare kan hantera sådan exempelvis.

En forskare inom just teamutveckling som jag har fastnat stenhårt för är Susan Wheelan. Eller, ja, jag har fastnat för hennes teorier. Att team går igenom flera faser, som alla har sina för- och nackdelar. Men om riktig utveckling ska ske, och vara möjlig, måste en igenom dem. Vilka faser förresten? I korthet såhär: Fas ett är den osäkra lära-känna-fasen, där ledaren måste vara tydlig. Fas två är konfliktfylld och testar ledaren, och alla måste tillsammans liksom rida ut konflikterna. I fas tre är teamet mer bekväma och trygga med varandra, och ledaren bör kliva tillbaka. Sen i steg fyra flyter allt liksom av sig självt, och alla är trygga i sin roll. Få team kommer ens dit och om de gör det stannar de sällan där.

Redan av den här extremt summariska beskrivningen syns det hur viktigt det är att anpassa sitt ledarskap efter teamet. I vilken fas befinner det sig? Vilka individer består det av? Det går faktiskt inte att säga att en inte är den eller den typen av ledare eftersom det helt beror på omständigheterna. Annars kanske en inte är mogen att vara ledare. Alla är inte det. (Alla vill inte det heller, för övrigt)

Detta har fått mig att fundera på om inte de flesta team ständigt befinner sig i fas ett eller två, eftersom jag har en känsla av att rätt många ledare tror att konflikthantering handlar om att gå in och ”styra upp”, det vill säga skicka tillbaka teamet till fas ett. Fas tre är ju liksom jobbigare, eftersom ledarens roll inte är lika tydlig där. Hen ”behövs” inte. Och jag tror att det ett rent mänskligt att vilja känna sig behövd. Att styra upp, peka med hela handen och så vidare är ju väldigt konkreta sätt att liksom behövas. Och, inte minst, att bevisa för teamet, och sig själv, att hen är ledaren.

Däremot tror jag det är viktigt att gå emot det här, om en ska lyckas i en ledarroll. Alltså lyckas på riktigt. Det är supercentralt att ha modet att kliva tillbaka, att lita på att teamet klarar uppgiften. Visst, ledaren har ansvaret, men att peka med hela handen betyder inte att hen har full kontroll. Och det främjar inte någon utveckling.

Vad det handlar om är att våga släppa kontrollen och våga lita på andra. Ledaren har ansvaret ändå, och jag tror att ledaren blir bra mycket starkare och mer naturlig genom att släppa taget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s