Kvinnligt och manligt, varför värderas de olika?

Jag läste en artikel häromdagen. Den handlade om att kvinnor och män kommunicerar på olika sätt. Att kvinnor oftare använder inlindat språk än vad män gör. Själv vet jag att jag har en tendens att ge order i frågeform. ”Skulle du kunna…” När jag menar ”gör”. Jag gillar inte ordergivning på det mer bryska sättet, och de flesta fattar ju vad jag menar ändå. 

Detta lilla resonemang för oss på något vis in på att jag tycker det är märkligt att kvinnor förväntas bete sig, prata, skriva, klä sig, what ever, mer så kallat manligt för att bli tagna på allvar i maktsammanhang. Varför är det så? Jag tycker att det bara är dumt.

Ta plats! Jo, men det går att ta plats på olika sätt. Det är inte nödvändigt att buffla sig genom tillvaron (och nej, jag säger inte att alla män är bufflar). För övrigt kan det ibland vara bättre att vara mer eftertänksam och faktiskt inte ta jättemycket plats.

Var mer som en man! Eh, varför det? Jag är kvinna, och har precis lika stort värde som alla andra människor. Och kan ta plats och ha makt. Trots att jag för det mesta inte är som en man (vad nu det är). Jag är nästan aldrig som en man. Varför skulle jag?

Nej, jag tycker att det är dags att riva den rätt så gängse bilden av en person med makt. En väldigt kvinnlig människa förtjänar precis lika mycket respekt i maktpositioner som en manlig. Och då ska inte kvinnligheten behöva tonas ner.

Det handlar om värderingar, och att det som är normen (vit medelålders cisman) som värderas högst. Tråkigt nog. Och därför är det verkligen dags att jobba för att ändra på det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s