Älskade skitjobbiga tonåringar

Som högstadielärare och tonårsförälder omges jag av dessa unga varelser nästan dygnet runt. Ibland är de fullständigt obegripliga, de ser världen i svartvitt, och är helt uppochner med hormoner studsande omkring sig. De kan ena stunden vara hur öppna som helst, för att sluta sig helt i nästa. De kan driva en till vansinne. Men jag tycker så, så mycket om dem.

De lär sig livet. Samtidigt lär de mig detsamma. De provar olika delar av just detta liv. Det är svårt ibland. De går på minor ibland. De gör helt fel val ibland. Men de lär sig. Det är enormt svårt att släppa in. Att liksom lära sig det. Men de som lär sig blir så bra. De som öppnar upp, som har medkänsla, de är beundransvärda. Vi som är vuxna måste också lyssna. Vi måste vara ödmjuka.

Älskade skitjobbiga tonåringar.

Annonser