Vad jag skulle vilja

Nyss körde jag hem från en träff. Precis lagom förhållanden för att köra. Landsväg, bra ljus, torrt väglag. Då gillar jag att köra fort. Faktiskt skulle det vara kul att testa att köra riktigt fort någon gång. Alltså under ordnade förhållanden.

Jag skulle också vilja genomföra åtminstone en del av mina idéer. En del är jag på god väg med. Andra måste jag renodla mer. Således måste jag nog starta det där företaget jag har funderat på i åratal. Men det ska jag. Nu har jag faktiskt till och med skrivit en affärsidé. Nästan. Eller, jo, det har jag.

Jag skulle också vilja tågluffa på brittiska öarna med min familj. Bara vara liksom. Och insupa allt det brittiska, som jag tycker så mycket om. Även om vissa delar är rätt märkliga. Men ändå.

Jag skulle vilja skriva mer. Ja, men gör det då, kan en ju tycka. Och faktum är att den här utmaningen är en del av det syftet. Jag älskar ju att skriva. Mitt problem (om jag nu ska kalla det så) är att jag kan ha en tendens att vara ganska spretig i mina tankebanor och att jag är så intresserad av så mycket.

En annan, rätt fånig, grej är att jag någon gång skulle vilja göra ett Mensatest på riktigt. Bara för att liksom. Jag har gjort den lilla gratisvarianten flera gånger. Det har gått ganska bra. I vuxen ålder har jag kommit på att jag är mer logisk (på det sättet) än vad jag själv trodde. 

Jag skulle också vilja vara ännu modigare än vad jag är. Jag vill våga att testa okända isar. De kan bära, bara en vet hur en ska gå, och om en är smart. Och en kan ju inte veta hur tjock isen är.

Det finns mycket mer jag skulle vilja. Både stort och smått. Och det är på alla sätt bra, tycker jag.

99/100

Att pendla och vad pendling kan användas till 

Jag ska börja pendla i höst. Alltså pendla varje dag. Det är strax över en timmes körväg enkel resa. Många säger typ ”passa på att lyssna på talböcker”. Precis så tänker jag. Talböcker, bra musik, radio ibland. Helt enkelt egentid ett par, tre timmar varje dag.

Jag har dock också hört att det inte går. Att det blir jättejobbigt att köra så mycket, att vara hemifrån så länge. Jag kan inte låta bli att undra om folk hade sagt så om jag hade varit man. Får folk som reser mycket i tjänsten höra det? Är det skillnad för män och kvinnor? Får exempelvis lastbilschaufförer (jodå, jag vet att det finns en hel del kvinnliga inom det yrket) höra liknande?

Jag tycker det är ganska avkopplande att köra bil. Missförstå mig rätt nu, jag brukar (oftast) ha full fokus på körningen. Men det är en sysselsättning jag inte har något emot. Framförallt inte om jag är ensam i bilen. Mitt ekologiska sinne protesterar nu, till skillnad från min ibland introverta preferens.

Detta med inställning till pendling beror ju också helt på var en bor, och vilket yrke en har. Boende i storstadsregioner pendlar ju inte sällan flera timmar dagligen. Det liksom bara är så. En fördel för mig blir ju att trafiken antagligen flyter hyfsat. Det handlar bara om landsvägskörning. Enda kruxet med det är väl eventuella traktorer. Men det är en helt annan historia.

61/100

Liten släng av anglofili

Häromdagen upptäckte jag att vi tydligen har BBC Brit i vårt kanalutbud. Detta innebär att jag nu kan låtsas vara på de brittiska öarna hemma i soffan. Och det är ju inte så dumt. Eftersom jag är väldigt förtjust i det brittiska.

Jag älskar brittisk engelska. Jag älskar brittisk humor. Brittiska filmer. Britpop. Jag älskar de delar av Storbritannien jag har besökt. Jag vill besöka fler. Vi har faktiskt pratat om att tågluffa på brittiska öarna om några år. Jag älskar det brittiska. Trots de brittiska stolligheterna. Eller kanske just tack vare dem.

Faktum är att jag träffade ett par tjejer därifrån idag. En från London, en från Northampton. Och jag ska till England i sommar. Igen. Just lovin’ it!

60/100

Rädd att flyga

Att flyga är inte min favoritsysselsättning. Jag var inte ett dugg flygrädd när jag var yngre. Men nu tycker jag det är lite jobbigt. Och jo, jag flyger ibland. Och ja, jag vet att det är ett av de säkraste resesätten. Att det procentuellt sett händer saker väldigt sällan. Men ändå. Att sitta instängd i typ en flygande sardinburk. Helt utlämnad till andra. Jättehögt upp i luften.

Tack och lov är det inte värre än att det hjälper med ett glas vin innan bordning. Kanske inte världens bästa metod. Kanske inte att rekommendera. Men det känns bättre än att hälla i sig mängder av alkohol. Eller att knapra lugnande. Då är ju ett glas vin inte så himla farligt. Och det hjälper.

Dock avskyr jag när det händer saker samma år som jag ska ut och flyga. Som flygolyckan i Frankrike häromveckan. Jag ska flyga i juni. I och för sig är det ett tag till dess. Men det blir liksom en tvångstanke att läsa all rapportering. Ett läsande som på något underligt vis ändå lugnar. Oftast. Fast det blir ändå stressande när olyckor händer. Tankarna börjar snurra.

Det känns på något sätt onaturligt att flyga. Även om jag vet att bilåkning är långt mycket mer olycksdrabbat är en ändå på marken då. Och då känns det säkrare.

Men, som sagt, i sommar ska jag flyga. Jag kommer att ta ett glas vin. Och det kommer att gå finfint.

34/100