Chic lit. För att inte tala om tantsnusk. Böcker ofta skrivna efter given mall och kryddad med romantik, lite spänning och sexualitet. Bara kategoriseringarna känns förminskande. Lättköpt litteratur liksom. Riktad till kvinnor.
Jag såg på tv häromdagen ett intressant samtal om sånt. Att litteratur som många tycker om inte är liksom fin. Framför allt om litteraturen är omtyckt av kvinnor. Den litteraturen gillas inte av professionella kritiker eller litteraturvetare (sade jag att jag har läst litteraturvetenskap på universitet). Den litteraturen är inte fin. Vem har rätt att bestämma det? Och det känns väldigt sant.
Förr var det en sanning att kvinnor och barn var mer lättpåverkade än män (eh…). Därför var det inte bra för kvinnor att läsa sådana böcker. Kvinnor kan ju påverkas och börja leva sina liv på fel sätt. Och det går ju inte för sig. Det är viktigt att följa normen. Jepp, jag är ironisk.
Det är intressant (och hyfsat symptomatiskt) att det är väldigt svårt att hitta motsvarande förminskande epitet på genrer riktade till män. Nej, de känns mer ”coola” på något sätt. Liksom manliga. Själv blir jag som vanligt mest trött. Och irriterad.
För vad är det som är så himla fel med tantsnusket? Alltså egentligen? Det lockar folk att läsa, och det kan i mina ögon aldrig vara fel.
77/100
Mauds tankar 