Tankar om nätverk

Är på kongress (för det kvinnliga nätverket Soroptimisterna som jag är med i) i Kalmar hela helgen. Dagarna är späckade med program. Därför skriver jag nu. Om nästan ingenting. Lite för tidigt för alltför djupa tankar.

Jag funderar på just nätverk och hur det egentligen fungerar. Alla har nätverk på ett eller annat sätt. Men organiserade nätverk. Jag tror att det är väldigt viktigt att inte minst de organiserade inte stagnerar. De måste utvecklas. De måste nå ut. Kanske ibland förändras. Annars dör de.

Det är intressant vad som egentligen lockar med nätverk. För egen del är det intressen och till rätt hög grad möjligheten att träffa folk jag annars aldrig skulle ha träffat. Variation berikar liksom.

49/100

Kompisar från förr

Ibland funderar jag på vad som hänt gamla kompisar.Inte lika mycket nu som innan Facebook. Men ändå. Hurdana är de nu, de gamla vännerna. Om en skulle träffa dem liksom på riktigt. Via sociala media ser jag ju förstås lite vad som händer i deras liv. Ibland vad de jobbar med. Om de är gifta. Skilda. Har barn.

Men en del skulle faktiskt vara lite kul att träffa. Liksom på riktigt. Fast det känns lite fånigt att fråga. Slå en signal (eller typ messa) om du är i närheten. Skulle vara kul med en fika. Typ.

Har inte jättemånga skrupler för sådant längre. Jag tycker på allvar inte att särskilt mycket är pinsamt. Men just att säga något sånt till gamla vänner jag inte har träffat på kanske tjugo år känns ju lite. Ja, om ungdomarna säger, awkward.

Nu rycker familjen i mig, så jag måste sluta fundera.

14/100