Högstadiet

I åttan ballade i stort sett halva klassen ur. Min klass var alla lärares dröm fram till och med sjuan (ok, jag överdriver lite). Sen blev det annorlunda. En hel del orkade helt enkelt inte. Själv orkade jag väl. Inte för att jag pluggade så mycket som alla trodde. Eh, nästan inte så mycket alls, om jag ska vara helt ärlig. Men säg inget till någon.

Tillbaka till ämnet. Den där åldern, de tidiga tonåren, är nog jobbiga för alla. En visste ju varken från eller till. Föräldrarna var i ena stunden pest och mest pinsamma i hela världen, för att i nästa vara väldigt bra att ha. Kompisarna var ofta bra och viktiga, men ibland kunde de såra oerhört. Inte blev det hela lättare av att jag själv inte direkt tillhörde det populära gänget. Även om de också säkert mådde skit ibland.

Stundtals var liksom hela världen emot. Skolan (framför allt i åttan) var på det stora hela rätt tråkig. Vi hade gått i många år redan och det kändes som det var oceaner av tid kvar tills grundskolan skulle ta slut. Liksom tröstlöst. Dessutom hade vi jättekonstiga lärare. Tyckte jag då. Hade jag träffat dem idag hade jag troligen uppfattat dem som typ vem som helst.

Skolmaten gick knappt att äta. Vi fick leverbiff ibland, bara en sådan sak. Bästa skräckexempel (som nästan ingen har hört talas om) var Korv á la Toft. Namnet låter ju tjusigt. Det var inte tjusigt. En falukorvsskiva i hamburgerbröd med vitkåls- och ananassallad är inte ens gott faktiskt. Det var tur att det fanns knäckebröd och piffi allkrydda.

Jag minns att vi mest hängde på rasterna. Visst, det hände att vi spelade kort ibland. Och Pictionary och Geni. Jag tyckte bäst om Geni eftersom jag var rätt bra på det. För övrigt gjorde en liksom inget. Att leka var ganska uteslutet. I alla fall offentligt.

Till hösten börjar min äldsta dotter i åttan…

66/100

Annonser

Väldigt oönskade hårstrån

Det dumma med att vara medelålders är fåniga hårstrån på tämligen oönskade ställen. Som hakan. Nej, jag tror inte att de direkt syns. Inte egentligen. Men jag vet om deras existens. Och det är fullt tillräckligt för att jag ska föra krig. Mitt vapen är pincetten.

Ja, jag vet att hårsäckarna blir lättare inflammerade. Det kommer liksom finnar istället. Men det struntar jag i. Hellre finnar än vassa hårstrån. Vilken sekund som helst.

Den som uppfinner ett permanent hårborttagningsmedel borde få typ Nobelpris. I vilket fall skulle jag vara vederbörande evigt tacksam.

Och visst, det är är ytligt. Det finns betydligt värre problem. Något av ett i-landsproblem faktiskt. Men mitt förakt för de små rackarns vassa hårstråna som envisas att slå bo på min haka är genuint och äkta. Så kriget fortsätter.

59/100

Att inte längre vara ungdom

Snubblade över lista över tecken på att en kanske inte kan klassas som ungdom längre. Jag kunde pricka av en hel del…

”Du har krukväxter hemma som lever och mår bra.” Tja, det finns krukväxter härhemma. De lever. Det kan dock diskuteras om de mår bra. Mina fingrar är inte de grönaste i världshistorien direkt.

”Du har lite dålig koll på vad en öl kostar på krogen.” Eh, har typ ingen koll alls på det. Det händer (nångång ibland, för att vara lite snäll mot mig själv) att jag går på krogen, men vet inte spontant vad ölen kostar.

”Du har en stor kyl och frys, fyllda med det du planerat laga framöver.” Jo, har stor kyl och frys, och de är rätt så välfyllda. Med riktig mat, och inte typ öl och ketchup.

”Alla sängar smalare än 160 är för smala att delas med någon.” Jepp, jag vill ha utrymme själv. Har delat på en sjuttiosäng när jag var yngre, och bara tanken känns jobbig nu.

”Du tränar inte för att vara snygg utan för att mota krämpor.” Hm, ok då, det är faktiskt en anledning. En blir ju inte precis yngre. Och jag känner mig rätt stel ibland. Fast lite snygg vill jag vara. Också. Faktiskt. Jo, jag har en del ytliga sidor, och står för dem.

”Du gillar inte att hänga på ställen med hög musik, för det är så svårt att höra vad andra säger.” Usch ja, den känner jag igen mig jätteväl i. Och jag känner mig verkligen som en typ tvåhundra år gammal tant när jag kommer på mig själv med att tänka att det var väldigt vad högljutt det är. Var är min rollator liksom?

”En film som börjar klockan 21 måste vara kort och (helst) utan reklamavbrott för att du ska orka sitta uppe och se den.” Kommentar överflödig. Somnar typ i soffan annars.

”Favoritprogram: Antikrundan.” Det har jag å andra sidan alltid tyckt om. Även när jag var ung liksom på riktigt.

”Du börjar tänka på hur du lyfter saker.” Får ont i ryggen annars. Och ont på en massa andra ställen. Superjobbigt ju.

”Du hittar hår på nya ställen av kroppen.” Det stämmer, och det är fett mycket tyvärr. Hatar det, och älskar min pincett.

Fast gammal. Jag? Nepp, det vägrar jag gå med på.

För övrigt innehöll listan fler punkter, men dem kände jag inte riktigt igen mig i, så dem struntar jag i.

56/100