Förbjud det vi inte vill se

Om jag inte missminner mig finns det en Facebookgrupp som heter typ ”Förbjud tiggeriet nu”. För det hjälper ju säkert. Förbud är ju känt som effektiv metod att lösa problem. Förbjud bara företeelsen. Då slipper vi se den. Och då finns den inte. Eller hur?! Jo, jag är grovt ironisk. Jag tror nämligen inte att förbud hjälper ett endaste dugg.

Jag tror att det är lite som vildvittrorna. När de skriker ”finns inte, syns inte”. Fast lite tvärtom. Det som inte syns finns inte. Jag tror att många inte orkar se misär på nära håll. Och då vill de att det ska förbjudas. Tas bort. Inte finnas. Det som inte syns finns inte, det som inte syns finns inte. Med skygglappar på är allt bra. Ser inte. Ser inte.

Problemet är att misären finns. Det finns inga förbud i hela världen som tar bort den. Nej, den beror på snedfördelningen i världen, på orättvisor, på politiska beslut, på kulturella traditioner. Et cetera, et cetera. Men misären och orättvisorna är jobbiga att ta till sig. Det är onekligen mycket lättare att blunda för dem. Och då vill en inte ha dem för nära inpå. En vill inte se tiggaren sitta utanför mataffären med sin mugg. En vill inte ta till sig. Förbjud dem. Skicka hem dem. Deras egna länder får väl rensa upp och ta hand om sitt eget elände. Inte vi. Inte här.

Det och det utsatta folkslaget, som exempelvis romer, får rykte om sig att vara arbetsskygga (och mycket annat). Bara för att deras traditioner kanske skiljer sig lite från majoriteten. Men huvudsaken är att de är människor, precis som alla andra. Det är liksom ingen skillnad.

Jag tänker att det vore bra att tänka lite längre än näsan räcker. Att se människorna. Och ja, jag är den första att erkänna att jag också har vant mig mer och mer. Att jag ibland bara går förbi.

Jag har ingen lösning på det här. Problemet är alldeles för komplext. Men jag tror verkligen inte på förbud.

45/100